Det låg i luften – det skulle komma många
sugna MC riders detta år kände vi på oss.
Men som vanligt var allting ovisst tills starten gick vid 10-tiden denna
underbara höstdag 13 september 2003.
Nästan alla var där – en del kanske lockade
av att mcnytt hade lovat att göra ett reportage om vår tur detta år. Jag hade pratat med alla MC tidningar på MC
mässan i Göteborg i februari men det var bara mcnytt som nappade direkt. Dom andra får skylla
sig själva. Sedan mailade jag tidningen ett flertal gånger för att påminna dem.
Vid Mälaren runt i augusti fanns tidningen med i en monter och av Annelie fick
jag ett lugnande besked – de var fortfarande intresserade. En vecka innan
Sommen Runt fick jag ett bekräftelse mail från tidningen. Isen smalt i min
mage! Så han dök upp han - freelansern
Ulf Engborg på sin H-D – lite frusen efter att ha startat tidigt från Stockholm
samma morgon. Gänget från Eskilstuna
trakten dundrade också in om än mera blåfrusna än Uffe.
Jag hade inte affischerat så kraftigt detta
år, sånt tar ju tid. Innovationen var att skicka ut en länk med reklambladet
till medlemmarna att själva dra ut på papper och sätta upp på arbetsplatser och
matvaruaffärer etc där hemma. Det blir
så även i fortsättningen. Nu finns två länkar på hemsidan med två olika
annonser - i 2004 års kalender under rubriken Sommen Runt 11 september. Men vi
satte upp inplastad reklam på alla MC försäljnings ställen, vid leksaksmuseet i
Vadstena, Mem och Norsholm + ett flertal andra ställen. I en del MC tidningars
kalendrar fanns en blänkare om vår tur.
Torpöns Café var förvarnad förstås i god
tid och Karl-Erik hade bullat upp. Färjan skulle vara intrimmad och tankad.
En nyhet för året var färdriktningspilarna
längs rutten. Det blir ju oundvikligt så att en del far lite vilse eller far i
förväg för tankning etc. Tar man då åt fel håll någonstans så kan det vara
svårt att komma på spåret igen. Mälaren runt var utmärkt pilat hela vägen. Vi
gjorde likadant fast i ett mindre format. Allt sker ju ideellt i vår klubb utan
ekonomi. Det är tack vare Uffe Berglund och Ecuro som vi har så fina inplastade
pilar i rött även till nästa års tur. Han är mitt stöd i vått o torrt. Thomas
Eriksson erbjöd sig att ta ledigt från jobbet en e m för att tillsammans med
mig sätta upp alla dessa 53 pilar. Det tog tid ska ni veta. Tyvärr kunde han
till sin stora förtvivlan inte delta i årets race, då han var tvungen att följa
med tanten sin på musikal i Stockholm. Thomas Adamsson åkte sist på lördagen
med sin burkslav och plockade ner alla pilarna.
Detta år fick jag napp – hos en snäll
trafikinspektör hos polisen. Han hade gott om resurser denna dag, då det svarta
folket proclame the city skulle demonstrera. Han skickade ut två unga konstaplar
Martin och Sofia till oss för att slussa oss förbi trafikljuset vid Folkets
Park och det underlättade mycket för oss. MC fantaster var dom dessutom.
Efteråt har Martin lovat att de kommer tillbaka nästa år igen.
Nytt för året var vägsträckningen
bitvis. Vi tog en annan väg ut ur Valla
rondellen detta år. Vi tog höger ut på Rydsvägen till Ryds rondellen och där
vänster till Kåparps rondellen och vidare gamla E:4an mot Vikingstad. Strax
innan Vikingstads rondellen på den långa raksträckan gjorde vi ett kort
insamlings stopp. Det fungerade alldeles utmärkt bl a tack vare polisens insats
tidigare. Nytt var även sträckningen
vid Rimforsa. Vi tog vägen genom byn rakt genom rondellen mot Ulrika, men
svängde höger där Snörvlas bor mot Hallstad Ängar och Törnevik och så småningom
Skeda Udde. Målet för vår färd var även nytt för i år.
Det är svårt att driva en klubb helt
gratis. Även en dator drar pengar som virus skydd, papper, kartor etc. Så vi gjorde en frivillig avgifts insamling
för första gången och 2.664:- hamnade i en av hjälmarna som hängde på styret på
min MC. I den andra hamnade avgiften för färjan på 20:-. Förra året var det en del som fuskade, så
jag uppmanade alla att inte göra om det i år. Det känns ju lite pinsamt.
Färjkarlen kan ju räkna – både MC och pengar.
I år fick vi ihop 4.300:- vilket
gör 215 MC. Ett betydligt bättre resultat än förra året – inte alldeles helt
perfekt men klart godkänt. Vi hade nämligen placerat Tommy B strax efter Valla
rondellen och han fick ihop det till hela 240 MC detta år. Några kan ju ha
försvunnit på vägen förstås men 25 st? Färjkarlen blev nöjd och det är
huvudsaken.
Ja nu förstår ni – det var en underbar
känsla när alla dess MC knuttar o spättor vällde in framför Folkets Park. Det
var en imponerande samling vill jag lova. MC strömmen tycktes aldrig ta slut.
Uffe B räknade o räknade. Han var lite sen i ankomsten till startplatsen, så
han fick ingen lätt uppgift. Många var alltså redan där när jag själv anlände
vid 9-tiden – det kändes lite skälvande – var går gränsen för att färjan skall
hinna med?! Uffe E från mcnytt dök upp, lite blåfrusen som sagt men
pigg på uppgiften verkade det som. Han fann snart Uffe M med sitt V8
hemmabygge. Vem blir inte imponerad av den med flera tusen kubik mer än någon av
oss andra och drygt 600 kg under sig på vägarna.
Jag hade förberett mig väl. 19 punkter
fanns nedtecknade i min lilla MC loggbok. Jag hade planerat de båda
insamlingarna förstås och gjort två skyltar att tejpa fast någonstans. Joakim P
erbjöd sin hjälm och så fick det bli min egen på var sitt handtag på min MC med
flaggen. Det kunde inte missförstås.
Tur att jag har välutvecklade lungor och är
van kör sångare. Det stödet behövdes när jag skulle förmedla alla 19 punkterna
till 300 personer c:a inkl spättor. Men vad kallar man en manlig passagerare –
spätte? Det fanns några sådana också. Nåväl – Uffe M lovade på stående fot en
högtalaranläggning åt mig till nästa år. Han har kontakter i olika dimensioner
han. Jag fick nu klättra upp på en svajig parkbänk och med min tenorstämma
välkomna alla, informera om dagens tur, tacka alla som hjälp till och påminna
om insamlingshjälmarna etc. Uffe E hade klättrat upp på entrétaket till Folkets
Park och fotade hela MC följet framför mig från ovan. Vi hade tryckt upp en
vägkarta till hjälp för osäkra MC förare och för att man lättare skulle kunna
hitta sträckan i efterhand för egna repris utflykter kan hända.
Två stopp var planerade till detta år. Vi
vill bevara överfarten med färjan till Torpön. Det är ett trevligt inslag i
turen. Utsikten vid Kungabordet är också svår att avstå ifrån – åtminstone vid
vackert väder. I bakhuvudet har jag några ytterligare alternativ att alternera
med i framtiden. Råås kvarn och Österfors smedja har vi betittat. Ydres
hantverks- och snickerier, skolmuséet i Asby och ett Krav jordbruk på Torpön
eller någon sevärdhet i Kisa kan det bli något annat år framöver.
Strax före kl 10 dök dom upp igen – Martin
o Sofia i sin polisbil. Vi var klara för avgång. Nu ryckte det i alla förare.
Många vill ligga långt framme i kön. Själv måste jag tömma de båda hjälmarna på
pengar och det är lätt att glömma någon säkerhetsdetalj i startstressen. Men
allt ordnade sig denna gång och jag får igång maskinen min. Några medlemmar tar
kort på starten vid sidan av – oförmögna att följa med denna gång. Korten finns
på hemsidans bilder sida.
Vid grönt ljus kör polisbilen upp och
ställer sig för trafiken vid korset och alla kommer iväg i en jämn ström mot
Valla rondellen och Rydsvägen. Det känns mycket bra. Våra röda färdriktnings
pilar efter vägen ser små ut tycker jag nu. Men MC förare är ett uppmärksamt
släkte – så det är bara att hoppas att det fungerar. Själv hittar jag vägen vid
det här laget. Strax innan Vikingstads rondellen gör jag den utlovade insamlings
pausen. Jag kliver av min MC och blickar bakåt och där står motorcyklar så
långt ögat kan se minst en halvmil bortåt. Uffe E fotar och antecknar förstås.
Så puttar vi igång igen. Inget speciellt
händer. Många häpna ansikten ser vi. Folk stannar till och beskådar vårt
imponerande MC tåg och mungiporna far upp till öronen på de flesta. Det är
härligt att se.
Vid Strålsnäs är Q8 macken nerlagd. Vägen är
ombyggd här och leder inte upp på väg 32 förrän betydligt närmare Boxholm
numera. Alla vägkors innebär problem för stora korteger. Vid nästa stopp
berättar Uffe E om hur man löst det i Skåne. 10 gulvästförsedda MC förare
turades om att två i taget köra upp i de olika körfilerna och blockera båda
körriktningarna och på så sätt släppa fram kortegen. Olagligt visserligen - men
effektivt. Sedan åkte de ifatt alla för att vara beredda att göra om det vid
någon annan korsning. Vi får väl se om vi vågar göra om den bravaden framöver.
Ve och fasa – i höjd med Boxholm kom jag på
att jag glömt ringa och förvarna Torpöns café och färja om hur många som var på
väg mot dom! Strax efter Boxholm är det en raksträcka och här krängde jag av
mig vänsterhandsken, fumlade fram mobilen från sidofickan på skinnjeansen och
slog kortnumret till Karl-Erik. Inte
för att jag kunde höra om han svarade pga hjälmen men jag såg på displayen att
jag kom fram och pratade på som med en telefonsvarare. Jag sa var vi befann oss
och hur många vi var. Det var ingen angenäm upplevelse men det fungerade. Till
nästa år får jag delegera uppgiften till sammanräknaren vid starten, så vi inte
upprepar fadäsen. Att kränga på sig en handske i farten är inte att föredra
vill jag lova.
Väl vid färjeläget var det bara att ta det
lugnt o invänta ilastningen. Uffe E och jag + flera andra rusade upp på berget
och sköt av våra kameror. Kortet till en av nästa års affischer är taget här.
Du kan ladda ner den från vår hemsida under fliken Kalender 2004 11 sept -
Sommen Runt.
Jag tar andra färjeturen över sundet och
hivar upp plastpåsen med de 4.300 kronorna till färjkarlen. Han såg nöjd ut –
en bra dagsförtjänst för färjan så här på sensommaren. Jag parkerade
ledarflaggen mot färjehållet detta år men det visade sig var ett misstag.
Det blir aldrig någon längre kö till maten
trots rekord deltagandet detta år.
Många har hörsammat uppmaningen att ta med eget käk och allt flyter
fint. Karl-Erik klagade på att vi åt för lite pytt i panna.
I framtiden kommer jag att parkera min MC
närmast utfarten från parkeringen. Då vet alla när det är dags att åka, när jag
börjar dra mig ditåt. Nu for många klungvis i förväg – en del till Preem macken
för att tanka som vi informerat om och så måste det förbli. Men det är svårt
läge för ledaren som vill åka först och det kändes som om jag tappade
kontrollen alldeles detta år. Ändå väntade jag uppe vik fiket i det längsta för
att de sist anlända skulle få äta upp sin mat i lugn och ro. När detta var
gjort så hann jag inte ens sätta mig upp på min MC innan åtskilliga for iväg
före mig. Jag körde om många men sedan blir vägen krokig, vilket gör omkörning
omöjlig. Men plötsligt blir där ett stopp och jag passar på att köra om hela
raden. Det visar sig att den äldre mannen på den gröna ryska sidovagns MC:n
kört av vägen i en svag högerkurva ner i diket. Som tur var missade han träd
och stenar och blev strax uppdragen igen på vägen av många villiga MC-bröder.
Han skakade på huvudet, ruskade på kroppen, satte upp och for iväg med mig och
alla andra efter sig.
Någonstans på vägen rörde sig en spätte
bakom sin knutta lite för våldsamt så hon tappade kontrollen över sin H-D och
for ut i geografin. Men även dom och H-D:n klarade sig helskinnade från
eskapaden underligt men tursamt nog. Paret vid omstarten från Kungabordet la
sig snyggt ner i gräset i ett trångt läge och inget gick sönder. Tre incidenter
detta år med lycklig utgång tackar vi för – vem vet jag inte.
Nåväl – väl vid Preem macken ute vid stora
vägen stod de flesta tankarna och väntade. Sidovagnen for in till tankning och
jag blev först i kön igen och det kändes bra. Några hade redan farit till
Kungabordet visade det sig när vi väl kom fram. Inget speciellt hände på vägen
dit. Fina vägar är det och jag njöt i fulla drag.
Norra Vi är en
vacker plats på jorden och där svängde vi upp på turens enda grusväg till Kungabordet,
där Gustav VI Adolf åt lunch på sin Eriksgata genom Ydre år 1953. Utsikten är
vidunderlig härifrån ut över Sommen. Bordet har blivit lite gistet efter 50 års
regnande men vad gör väl det, när dimmorna lättar och solen tittar fram och
värmer oss, där vi ligger och inmundigar kaffe och diverse bakverk i
gröngräset. Jag går runt och sprätter
bland alla vackra motorcyklar och dess förare och blir presenterad för
tillfälliga gäster från när o fjärran.
Men snart är jag på hjulen igen och jag
glider sakta fram mellan raderna av kromblänkande maskiner som kantar vägen vid
Kungabordet. Alla inväntar flaggen. Det känns mäktigt att vara hövding för ett
sådant gäng skall ni veta.
Vid Tidersum kör vi in en kilometer lång
slinga mot kyrkan – här är grant vill jag lova. Väl i Kisa går överfarten över
rondellen tämligen smärtfritt tror jag. Inget regn i sikte i alla fall. Sedan
blir vägen bara vackrare o vackrare. Två Uffar far i förväg. Uffe E vill ha de
bästa kameravinklarna till tidningen denna dag. Den lilla vägen vid Utdala gård
till vänster mot Boda, efter att vi åkt längs Åsundens strand är den vackraste
på hela sträckan enligt somliga. En asfalterad kostig som Anders E brukar säga.
”Sverige är fantastisk” är lätt att hålla med om när man åker MC här i dofterna
från bondens nyskördade åkrar och vägen slingrar sig mellan kohagar och små
bondgårdar. Strax innan Drättinge gård slingrar sig vägen i meanderliknande
flod böjar på slättmark, innan den sakta höjer sig i böjar upp mellan gården
hus. Precis uppe vid ladan står Uffe och fotar oss för tidningen. Det blir
kanon bilder hoppas vi. Kortegen slingrar sig som en ljusorm i meanderböjarna
och vi kör mycket sakta för fotografens skull. Nästa år får vi placera en
videofilmare här eller varför inte lokal TV?
Tåget puttrar vidare. Vid Rimforsa tar vi
vägen genom samhället och genom rondellen mot Ulrika. Sträckan är ganska lång
från Kungabordet till Linköping känns
det som och många stannar till och tankar lite av varje vid Statoil macken här.
Snart rundar vi Snörvlas kaotiska skrot trädgård och det ser värre ut än
vanligt. Han börjar bli till åren nu men saknar du någon speciell makapär kan
du alltid fråga Snörvlas. Han vet om han inte har den i alla fall. Vägen är
sagolikt vacker även här och efter Skeda Udde far vi ut på 34:an och det är ju
ingen hit precis men svårt att undvika.
Målet i år är en nyhet och det är knappt
hundra motorcyklar som dundrar in på Snoddas korvparkering för ett sista eftersnack.
Alla är nöjda låter det som och en del tankar korv och bensin. Uffe E tackar
för sig och drar vidare till Stockholm och tyckte vi hade haft en kanontur och
Eskilstuna gänget skulle hem. Någon menade att han var lite orolig innan
starten att tåget skulle gå för sakta men han var nöjd med farten som blev. 70
till 80 km/tim hela vägen föll honom i smaken. Thomas A med adept dundrar in en
god stund efter oss andra, ganska möra efter allt stoppande och hoppande vid
nedtagningen av pilarna. En lärdom är att sista sträckan känns lite lång för en
del. Kanske kan vi lägga in ett stopp här någonstans men det spörs om det
fungerar. Tänk på det och kom gärna med förslag till nästa år. För då åker vi
igen - Sommen Runt för 8:e gången och det är spännande att tänka på – att då
har mcnytt
gjort reklam för vår tur i något av vinterns nummer. Det borde ju tända fler
till att vilja uppleva vår vackra Östgötska hembygd från MC sadeln. För själva vet vi att vi åker dit igen och
igen - tillsammans med Cruisarklubben från Linköping.
ClasA
PS Lite bilder finns på hemsidan under fliken Turer.