Till Hemsidan, om det behagar. /B.G.

  Vid 7-tiden lördagsmorgonen 3 april startade kollegan och jag mot Helsingborg, där hans praktiskt taget nya (245 mil) BMW R 1150 R väntade. Vi hade tänkt åka ned på min Silvervinge, men en morgontemperatur kring -5 ingav betänkligheter. Kylan hade nog varit hanterbar (touringkåpan), men det hade ju räckt med en ishal kurva på i övrigt torr väg, för att resan skulle kunna ha fått ett trist slut. Dessutom var väderprognosen för söndagen inte så över sig, så det blev hans bil med hyrsläp. Hela resan gick medurs - med nedresa via Kisa, Eksjö, Sävsjö och därifrån in på mindre vägar, på Bikemap markerade som fina att åka båge på. Tyvärr konstaterade jag snabbt, att den minsta/sämsta av dessa beteckningar (streckad orange) visserligen innebar asfaltbeläggning, men ofta i dåligt skick, med gropar och grusiga lagningar, så vägen från Sävsjö till Asa kan inte rekommenderas - annat än med uttalad tvekan. Därefter blev det bättre (heldragen orange), bitvis hänförande vackert över Tolg ned mot Växjö. Så dags hade vi också insett, att ytterligare småvägar inte kunde komma ifråga, om vi skulle hinna fram i tid, så det blev stora vägen Växjö - Hässleholm - Helsingborg, dit vi nådde strax efter kl 13.

   Hade det inte varit för vägmätaren, skulle jag ha kunna gått ed på, att hans cykel var sprillans ny, så fin är den. Eftersom han är helt färsk på två motoriserade hjul, fick jag förtroendet att köra oss in till centrum, där en mycket god och billig Falafelrulle fick bli sen lunch.

  Så drog vi iväg till Margretetorps Gästgivaregård vid foten av Hallandsåsen. Incheckning - följd av tre timmar i sadeln. På underbara mc-vägar via Sinarpsdalen -  Båstad - Hovs Hallar - Torekov - runt Skälderviken - ut till Kullens fyr - och åter till Margretetorp.

  Evert Taube lär ha sagt om Orusts båtbyggare, att de inte kan bygga dåliga båtar, ens om de försöker. Samma sak gäller nog BMW och motorcyklar. Den stora boxerrovan går silkeslent mellan knappt 3000 och drygt 4 000 rpm. Däröver märks den, men inte störande. Vridet är gott, och omkörningar är en fröjd - sällan mer än halvt pådrag ger en snabb skjuts förbi tröga fyrhjulingar - även när man har passagerare. 89 kusar på topp ur 1150 kubik räcker mer än väl för alla tänkbara varianter på någorlunda lagenlig körning - och den höga sjätte växeln ger fina marschegenskaper - kring 3 000 rpm i 100 knyck. (Jag kunde inte låta bli att jämföra med Silvervingen - där Hondas tekniker redan i mitten av 70-talet ritade en stötstångsstyrd, fyrventilad, högvarvig vinkeltvåa på 500 kubik, som levererar 50 hk på topp. Inte illa det heller, även om priset man får betala för denna lilla cylindervolym är, att motorn snurrar nästan dubbelt så fort (5 400 rpm/100 km/h) som BMW:s stora boxer. Ändå är dessa Hondamotorer kända som riktiga slitvargar. De slutade tillverkas 1984, men ses än idag som budmotorcyklar i London - med hundratusentals miles på mätarna! Mer stryk än så lär man väl knappast ge en motorcykel utanför tävlingssammanhang.)

  BMW:n är stabil som en klippa, och märket är ju känt för att ha marknadens bästa bromsar; ABS + kombisystem, där bromshandtagets kommando automatiskt doseras till både fram- och bakskivorna. Så vi tillbringade tre kyliga timmar i motorcyklisternas paradis. Bastun efteråt strök vi (men den varma duschen blev långvarig) för att kunna äta i lugn och ro. Annat hade varit en skymf mot både oss själva och Margretetorp, som är känt för sin goda mat. Vi blev inte besvikna - och sov gott den natten.

  Söndagen var molnig, men det regnade inte (ännu!), så kompisen grenslade sitt nyförvärv, medan jag tog bilen - och så bar det iväg; gamla E 6 över Hallandsåsen (vacker väg!), österut under motorvägen vid Östra Karup med sikte på Knäred. Vidare norrut över Lidhult (förmiddagsfika) - Jälluntofta - Reftele - Anderstorp - Nissafors - Isabergs golfklubb, där vi kom ut på Nissastigen under några mil. Avfart österut mot Bondstorp - Taberg (där vägen upp på toppen öppnar först 15 april, så det gick vi miste om) - Barnarp - Tenhult - Huskvarna och Gyllene Uttern (sen, mycket god lunch, eller tidig middag, vilket som behagas). Hade vädret varit vackert, skulle vi kört vidare längs gamla Riksettan hela vägen hem, men nu blev det Tranås - Boxholm - Västra Harg - Sjögestad - Linköping, som ju innebär roligare vägar att köra på.

  Hela denna resa tog oss 9,5 timma, inklusive raster, men då körde vi långsamt. Det regnade under en stor del av färden, men kompisens kläder (Halvarssons skinnställ med Dryway-membran) var så bra, att han var torr och inte frös nämnvärt förrän efter Uttern-besöket - samtidigt som han naturligtvis njöt ofantligt av att köra. (Kostnaden för släpet var alltså onödig, men vi var överens om, att det var mycket bra att ha som reservalternativ.) De våta vägbanorna och hans nybörjarstatus gjorde dock, att vi tog det lugnt. Dessutom körde vi fel på några ställen. Gör man inte det, bör det handla om c:a 40 mil - att jämföra med 36, om man tar Nissastigen/E 4.)

  Vana cruisare klarar ledigt denna rutt på 8 timmar inklusive pauser. Vägstandarden är överlag (mycket) god - med några få, korta undantag medelgod, men inte dålig någonstans. Omgivningen är bitvis mycket vacker, och enligt min uppfattning är denna rutt - där man får köra motorcykel - oändligt mycket angenämare än att ligga och mala på de stora vägarna. 

Rekommenderas.

Bror Gårdelöf