bild 1. bild 2. bild 3. bild 4. bild 5. bild 6.
Tunga järn i västerled
En resa från Östergötland genom Norge-Shetland-Orkney-Skottland-England och hem på Intruder 1400 och Wild Star.
I slutet på juni, 28/6 närmare bestämt, drar vi, Cay Bjurquist/Marianne Rimås och Janne Törnqvist/Monica Fogelberg norrut mot Sälen för den första etappen på en resa som verkligen skulle bli en höjdare. Den etappen blev den längsta, 470 km, på hela resan. Vi fortsätter dagen efter in Norge, förbi Elverum, Hamar, Docka, Fagernes och hamnar i Breitestolen. Bor i ”hytte” för 550 Nkr, och den var helt suverän! Nästa dag tar vi fjällvägen via Jotunheimen och Galdöpiggen, kastar snöboll, tittar på glaciärer, isen ligger på fjällsjöarna än men vi har kanonväder. Övernattar i Vik vid Sognefjorden, hytte för 400 Nkr och den går inte att jämföra med den förra stugan. Så vidare på Sognefjällsvägen på hög höjd, ner till nästan tropisk natur utefter Sognefjorden. Därefter följer tunnel efter tunnel tills vi kommer fram till Bergen, där färjan väntar på att ta oss till Lerwick på Shetland för det facila priset av 1790 Skr per ekipage (2 vuxna/1 mc). Eftersom färjan endast avgår en gång i veckan, anlände vi för säkerhets skull i god tid före utsatt avgångstid klockan 15.00. Naturligtvis hade datorhaveri inträffat, varför ombordkörning försköts till 16.30 istället. Dock strålande solsken hela tiden.
Ankommer till Lerwick något försenade 02.30 istället för 01.00. Letar reda på vandrarhemmet, som håller öppet mitt i natten för färjepassagerarnas skull. För 14 £ per person försöker vi sova några timmar i sovsalar, pojkar för sig och flickor för sig! Letar dagen efter reda på ett B&B-boende, gör en tur till södra Shetland, Sumburg Head, vidare St. Ninians Island ser Englands största tombolo (en sandförbindelse med en ö) och stoppar sedan tarmarna i dunet på vårt excellenta B&B. Stannar ytterligare en natt och hinner med västkusten och sista dagen norra Shetland innan vi bordar färjan till Kirkwall på Orkneyöarna. Det bor ca 22.500 personer på Shetlandsöarna och det finns ca 3 får per innevånare! Språket är en variant på skottiska med skandinaviskt inslag. Det finns inga träd på öarna och i princip inga fårstängsel. Smala vägar i mycket gott skick och lite trafik gör det enkelt att köra trots att alla kör på fel sida.
Vi har nu hunnit till den 4/7 och har surrat ”järnen” ombord på färjan som kostar 94 £ per ekipage. Kommer fram vid 23-tiden och Janne fixar en taxi för 3 £ som visar vägen till vårt boende. Lite strul, de förbokade rummen var redan uthyrda till andra nattgäster! Dock får vi hjälp att hitta ett annat boende mitt i natten. Folk är otroligt hjälpsamma, oavsett tidpunkten! Stannar två nätter och hinner med stenåldersbyn Skara Brae - en autentisk 5000 år gammal bosättning som legat gömd i sanddynerna, Scapa Flow, pipes and drumband och mycket mer.
Det är ca 19.500 innevånare på de 70 öar som utgör Orkney, 2/3 bor på huvudön Mainland. Naturen börjar likna Skottland visar det sig.
Så färja igen från Stromsness till Scrabster för 55 £ per ekipage vilket vi tyckte var dyrt. Väl i Skottland åker vi ”the bikers trail” mot Ullapol. Vilka vyer, nordvästra Skottland är fantastiskt, makalöst, underbart o.s.v. Bra B&B i nr 13, ett internt skämt. Nästa dag regnar det ordentlig, men vi tittar på Inverwe Gardens med växter från världens alla hörn, iförda plastpåsar på skallen. Vi landar till slut i Kyle som ligger vid bron till Isle of Skye. Hittar B&B alldeles vid Atlanten och vi har sälar inom synhåll från fönstren! Vi lägger en hel dag på Skye med besök på Talliskers destilleri. Höjdpunkten var dock trippen ut till Elgol, en udde med vidunderlig utsikt. Vägen dit och tillbaka skulle man kunna skriva en hel bok om. Till kvällningen räknar vi till mer än 50 sälar som nattar utanför vårt boende.
9/7 åker vi inåt landet för att titta på Loch Ness och passerar Port Augustus vid Caledoniakanalen, där sommaren drabbar oss. Det blir varmt! Men dock inget odjur (vi har ju Wilden). Fortsätter till Fort William, där vi får boende hos Skottlands ende Paramedic på mc!
Kul! Vi tar en tur till Ben Nevis som är Storbritanniens högsta berg med sina 1343 m, och det var vackert.
Morgon igen och vi vill åka ångtåg till Mallaigs men det fanns inga platser, så vi tar hojarna istället. Intar ”prawns” (jätteräkor) till lunch oj, oj. Gör Fort William på kvällen för att dagen efter styra kosan mot Skottlands huvudstad Edinburgh. Oväder när vi åker, men det lättar och efter drygt 40 mil så når vi civilisationen. Efter lite luskande bl. a. med hjälp av en tjej i en klädaffär, får vi boende på Joppa Rock House. Minst sagt Agatha Christie-inspirerat. Lördagen får järnen vila och vi nyttjar dubbeldäckare för att bese staden med bland annat det välkända slottet, där man som bäst håller på att förbereda sitt årliga Tattoo! Man kan lägga mycket tid i Edinburgh. Söndag tar vi The Coastal Road för att närma oss Newcastle och åker efter kusten i kanonväder och hamnar i Seahouses där vi blir över natt. Badar för första gången i havet, skönt. Janne drabbas oturligt nog av en muskelbristning i benet och hinner aldrig doppa sig i vattnet och haltar moloken sakta hem till byn igen. Pittoreskt ställe, semesterort tycks det.
Nu är det dags att packa för sista etappen på utländsk mark för den här gången och efter sedvanlig överdådig frukost, drar vi på morgonen. Kommer i god tid till färjan i Newcastle och knyter fast våra trogna hojar bland ett otal andra och betalar 2.400 Skr för att komma till Sverige via Kristiansand i Norge. Vi bor i 4-bäddshytt och överresan tar ca ett dygn på en bekväm färja på ett spegelblankt hav och solsken hela den ljusa delen av dygnet. Vilstolarna på soldäck intages och avbrott görs endast för intagande av måltider och hämtande av vätska. Anländer till Göteborg i 30-gradig värme och svetten börjar rinna under våra mc-kläder redan på bildäck. Vi bestämmer oss för att åka direkt hem till Östergötland, då klockan inte är mer än drygt 17. Janne och Monica svänger av vid Mantorp och vi är i Söderköping 21.15 tisdagen den 15/7. Efter en fantastisk resa är det i alla fall skönt att komma hem!
Lite mer fakta: Det gick åt ca 750:-/dygn och person, då är färjor, övernattningar, bensin, mat och allt annat inräknat. Vi bodde inte på de billigaste ställena och vände kanske inte på varenda öre. Boendet kostade ca 20 £ i snitt per person och natt. Bensinen då, ja vår Wilde drog 0.53 liter/mil utslaget på hela resan som blev ca 400 mil. Dagsetapperna låg på 15-30 mil, även de dagar då vi var kvar på samma ställe och bara såg oss omkring. Cyklarna gick bra hela vägen och stor motor och mycket vrid var perfekt kombination för de vägar vi nyttjade. Inte så mycket växlande och flitig användning av motorbroms. Och sist, men inte minst, människorna vi har mött har alla varit otroligt hjälpsamma och vänliga vilket naturligtvis har bidragit till att göra en redan bra resa oförglömlig. Visst ja, TACK Monica och Janne för att ni stod ut med oss!
Det var det hela!
P.S. Janne och Monica instämmer, TACK, det är inte alltid så lätt att stå ut med oss heller.
Cay
