Mälaren
runt 2003
Det
är alltid roligt med förändringar - nya vyer för kropp och själ. Det gäller
också från en motorcykel. Det var Thomas Erikssons förtjänst att vi fick
uppleva detta nya - starten vid Mälaren runt och småvägarna mellan Fittja och
Strängnäs + allt annat förstås. Efter Västerviks kortegen blev han eld och
lågor och menade att detta måste upplevas igen. Mälaren Runt starten med
startskott och allt - övernattning i Enköping och Strulfest i Enköping - ja
varför inte - jag lade ut en förfrågan på nätet och resultatet blev både
magert och trevligt.
Det var tre tappra MC knuttar och två spättor som mötte upp vid
Tallboda kl 07.00 denna lördag morgon (bild
1) och då hade Thomas E på sin gamla Kawasaki varit på väg en halvtimme
innan från Rimforsa. Thomas Adamsson med fru spätta Britt mötte upp med sin
Kawasaki VN 1500 Classic. Själv grenslade jag min Yamaha XVS 1100A Drag Star
Classic packad med både packning och spätta därbak. Thomas E utan packning -
han skulle dra hela sträckan non stop fram till Brostugan. En tuff utmaning –
närmare bestämt 795 km.
Vi tog gamla E4:an ända fram till Järna. Det var trevlig åkning dit -
nostalgiskt och lite bilar. Strax innan Nyköping rastade vi och fikade i
skogsdungen där mina barn sprungit under åren under stoppen fram o tillbaka
till Stockholm - men det var längesedan
nu. Vi tankade i Järna och föll in på E:4an och jäkten där. Jag var inte
riktigt säker på vägen till starten vid Arbetarskyddsstyrelsen men det löste
sig som jag trodde med första avtagsvägen mot Solna och att följa efter andra
MC på vägen dit.
Vi var några stycken - otaliga som det såg ut och ändå hade vi mött
många MC på väg söderut långt innan starten - de som inte ville trängas
vid starten kanhända. Ja nog blev det trångt alltid. Här såldes korv,
reservdelar, dekaler och tröjor och Strul MCC sålde inträdesbiljetter till
sin strulfest i Enköping senare på kvällen och dit skulle vi detta år, hade
vi bestämt. Vi ställde upp oss längs vägen och gick runt och tittade på skådespelet.
(bild
2) (bild
3) Det låg något i luften kändes det som - det drog ihop sig alltmer, (bild
4) stämningen förtätades och strax före 11.00 brummade det igång. (bild
5) Men startskottet då? Själv hörde jag ingenting som vanligt, enörad
som jag är. Det berättades för mig att skottet var en siren av ngt slag -
till stor besvikelse för
Vägen mot Södertälje var fin ända till Strängnäs. Vid Turinge var
det massor av MC som fikade längs vägen - dit kan man fara direkt ett annat år
och invänta följet och haka på tåget. Tyvärr blev det ett rejält stopp
(bild 7) på en halvtimme pga en olycka mellan två sporthojar som hakade i
varandra, där passagerarna blev mest tilltygade. Ambulans och räddningsbilar
trixade sig igenom det stillastående tåget.
I Södertälje fikade vi vid en bensinmack. (bild
8) (bild
9) (bild
10) Vid Kilenkorset i Strängnäs stannade många MC, fast det inte var ett
officiellt stopp detta år. Vi drog vidare utan att stanna. Sedan är ju vägen
runt ganska tråkig faktiskt fram till Kvicksunds bron. Mycket motorväg och få
glimtar av Mälaren så att säga. Vi tog en ofrivillig paus vid Eskilstuna.
Regnmolnen hopade sig och började skvätta till och vi var hungriga, så det
blev en flott restaurang i centrum. Väl med salladen framför oss på bordet öppnades
himmelens portar där ute - på alla stackars MC förare någonstans runt Mälarens
vatten.
Mätta och belåtna for vi vidare upp på spåret igen runt Mälaren och
solen torkade snart upp asfalten. Vid Kvicksundsbron väntade Thomas E:s kompis
(bild
11) tålmodigt på honom bland
ganska få MC åkare vid den här tiden. Dessutom stod vi vid fel brofäste
visade det sig. Kompisen väntade vid det andra. De flesta av de deltagande 15 -
18 tusen MC hade redan passerat. Kompisen hakade på mot Enköping. Vägarna
blev lite roligare igen. Nu åkte vi ifatt en hel del som rastade längs vägen.
Vi tankade i Enköping och väl framme vid den gamla omgjorda folkparken och
numera Strul MCC motorgård (bild
12) blev vi många igen. (bild
13) De som skulle festa till höger och de till målet vid Brostuga i
Stockholm till vänster. (bild
14)
Vi ställde våra MC utefter vägen bland alla andra hundratals i olika färger
o former. (bild15) (bild
16) (bild
17) Vi tog några varv och vimlade omkring i mängden. Vi skildes från
Thomas E (bild
18) som försvann mot målet vid Brostugan. Det fanns egentligen inte så
mycket att se här - några enstaka försäljningsstånd av pinaler och korv, så
vi drog vidare mot vårt hotell inne vid torget. Det var dags att duscha av sig
vägdammet. Hotellet sköttes av en mycket speciell man av annat etiskt ursprung
och han ville ha kontant betalt - 595:- i förskott för ett dubbelrum. Men rent
var det och sängarna bra.
Inträdesbiljetten var pinsmärket vi köpte i Solna - min hade nålen
lossnat på men jag fick en ny, som numera återfinns på min cruisar skinnväst.
(bild
19) Där har jag bara märken som är förknippat med ett minne från någon
MC upplevelse. Tälten stod packade inne på området (bild
20) men det fanns lite plats kvar närmast bajamajorna. Musiken var i full gång.
Chris Hiatt (bild
21) med band spelade en häftig medryckande rock. Plötsligt spetsade jag örat!
Chris hade i en av låtarna vävt in ett ledmotiv från en känd opera aria –
vars toner glest låg som en flygande matta över de häftigt ihopblandade grötiga
rocktonerna. Jag blev mäkta imponerad. Undrar hur många det var av den öl förfriskade
publiken som uppfattade det?! Det såg inte ut som om Strul publiken sprang på
opera direkt men skenet kan bedra. Goda hamburgare och gott öl till bra pris
och mycket folk att titta på så kvällen gick snabbt. I skenet av en del av
Enköpings gatlampor och galaxens alla stjärnor travade vi för säkerhets
skull i sick sack hemåt mot vårt betalda skinnställs luktande hotellrum –
fullt förvissade om att morgonen skulle bjuda på mera MC upplevelser.
Till sol dessutom – efter en medioker frukost - vad var annat att
vänta?! (bild
21) Det första vi gjorde efter att ha packat sadelväskorna var att köra
tillbaka till Strul MCC och titta på nyvakna dagenefter MC knuttar.
Tälten stod kvar. (bild
22) Någon tvättade sig (bild
23) utmärkande, någon försökte fixa en punktering (bild
24), någon packade (bild
25) eller letade (bild
26) efter sin MC. Musiken hade tystnat. (bild
27) När vi åkte därifrån var vi förvissade om att vi skulle komma
tillbaka någon gång. Ett bra tecken på att man haft roligt. (bild
28) (bild
29) (bild
30) (bild
31)
Sedan bar det hemåt. Några MC hängde på efter Enköping mot Strängnäs,
så vi blev några stycken som följde den böljande vägen mot första
fikastoppet i den vackra staden invid Mälaren. Där hittade Thomas förtjänstfullt
– han är van vid stan sen barnsben. Många kakor blev det (bild
32) (bild
33) – men min fru spätta där bakpå började ändå snart hulka om
riktig mat, men det dröjde många mil tills hon blev tillfredsställd – trots
mina MC kyssar längs vägen. Vi for mot Mariefred och därefter väg 223 ner
mot Nyköping. Innan dess blev det några tankstopp och glasstopp och beskådande
av några runstenar från vikingatiden vid Aspa. (bild
34) (bild
35) Mat blev det inne i Nyköping
men den lät verkligen vänta på sig, där vi satt i solgasset som smet in
mellan markis gliporna. Mungiporna gick neråt. (bild
36) Efter en stund sögs energin från maten ändå upp till hjärnkontoret
och vi kunde åter bestiga våra cruisare och anträda hemfärden. (bild
37)
Vi tog gamla E4:an hemåt igen men vek av vid Jönåker ner mot Kvarsebo
– en under bar vägsträcka med fina böjar och så låg hon där - Bråviken
och färjan över det smala vattnet till Vikbolandet. (bild
38) Väl i Söderköping kändes det som om att vi var hemma igen. För att
dra ut på allt det goda intogs en glass invid kanalbanken – inte undra på
att sommaren medförde ett antal överflöds kilon som vår Dragstar fick bära
på vart efter. (bild
39)
Väl hemma i Linköping igen hade spättan bestämt att någon Mälaren
runt blev det inte för henne nästa år. Synd på så rara ärtor tänkte jag.
Det blir tomt i sänghalmen då, för visst skall jag dit igen min Dragstar och
jag och upplevade det igen och igen och kanske får jag med mig Thomas E som medövernattare
i något tält eller så. Han är lika åkgalen som den som höll i pennan nämligen
