lilla men pigga Suzuki 650 Savage till Ulf Mannebäcks hemmabygge med en obackbar V8 inslängd, som inte mådde särskilt bra i värmen denna dag visade det sig så småningom.
Strax hitom Flen fikade vi den medhavda matsäcken, fast Göran Rundberg på sin Suzuki 800 Intruder var fikasugen redan i Tallboda. I Katrineholm hakade vi för en stund av Pelle Lindgren på sin HD V Rod, hans fru Lotta på sin HD Deuce samt Pelle o Johan Olö på sin Suzuki 1100R. Dom tankade som klubben gjort i alla år i Katrineholm, men de hann ifatt till fikat igen. Anita Bergholm Suzuki 800 Intruder, Bosse Holmberg Suzuki 1400 Intruder, Torvald Abrahamsson på sin Suzuki 1400 och undertecknad på pärlan Yamaha XVS 1100A Drag Star Classic var de övriga vid tankstoppet i Flen och då hade Ulfs V8 skjutit några gånger redan.
Några av gänget drog vidare direkt till Strängnäs, nån hade fel på kopplingen och så var vi bara 7. Ulf hällde i lite K-sprit i Flen men det hjälpte inte. I Malmköping blev han avhängd efter benäget bistånd av några av oss. Han ringde en kompis med dragkärra och blev hämtad.
6 tappra hängde sedan ihop till Kilenkorset , som var tjock med MC folk och andra turister. Det fylldes på hela tiden från Stockholm. Nästa år åker vi lite tidigare, så vi ser intåget i Strängnäs. Vi vinkade åt Pelle som drog hemåt igen därifrån. Lite drickbart petade vi i oss, men vi drog snart vidare mot Eskilstuna och fikastoppet vid Kvicksunds bron. Här satte jag upp affischer ang Sommen runt lite varstans. Anita träffade släkten bland alla kryllande MC knuttar o knuttor. Bron gick upp och ner, köer bildades och skingrades och det var ett väldigt larm av H&W och Silver Tail pipor överallt. Det är en stor och mäktig känsla att kryssa tillsammans med så många. Vi bredde ut oss - vi upptog hela körfältet - vi kryllade överallt - i en oändlig ström av alla tänkbara märken och hemmabyggen. Detta är livet konstaterade Göran och jag flera gånger under vägen.
Vi lyckades hänga ihop vi kvarvarande 5 Cruisare från Lkpg så gott som hela tiden efter Strängnäs bortsett från att Anita inte märkte, att vi svängde av och tankade. Hon försvann mot Enköping i ensamt ekipage. Det är ju inte lätt och ringa från en MC ni vet - det måste ju tajmas från båda och luften var blockerad av bortåkta åkarkompisar. Men som den erfarna knutta hon nu är, så fortsatte hon till målet Enköping för att invänta oss andra. Göran drog ridderlikt iväg i rasande fart mot Enköping efter henne - så fru Birgitta blev lite putt, men allt redde ut sig. Vi hängde med. Det gick lite för obekvämt fort tyckte hon.
Efter det tråkiga Västerås E 18 puttrandet, gled vi in på Enköpings sommarfagra folkkantade gator. Någon pojkspoling burnade bort sitt bakdäck i ett moln av gummirök. Kul för publiken.
Titta på bilderna på vår hemsida så får ni beskåda några av dem. Hela resan finns foto dokumenterad där efter v. 35. Jag börjar förstå, varför alla MC bilder ser ganska lika ut.
Vi fångade in Anita men länge blev vi inte kvar hos Strularna. Det är 21 mil hem därifrån och en viss mättnadskänsla infann sig allt. Lite tradigt blev det från Katrineholm i alla fall. Vid infarten till Norrköping svängde jag av mot stan och gamla E4:an mot Borg kyrka och jag blev ensam kvar. Jag avskyr att kryssa motorväg. Med viss saknad försvann dom andra i vimlet.
51 mil blev det ganska precis för min båge denna underbara sommardag. Jag var mör både här och där men tog en 2,5 km vända i Vidingsjöskogen för att räta till skelett och muskulatur. Alla andra var på sommarfestivalen. I Vidingsjö var dom inte. Min fru-liga kommentar var att ”det är bra att du kör skiten ur dig ibland - för då blir du så lugn”. Tänk vad en MC tur kan göra underverk!!
Det är som min dotter sa efter Siljan runt nu i sommar ”pappa - det här är ju livskvalitet”!!
Vi syns och hörs på vägarna
ClasA
