Reklam om turen var spridd till massor av MC klubbar via nätet, på alla försäljningsställen i stan, på de stora varukedjornas reklamtavlor, på bibliotekets anslagstavla, vid Mem kaféet, på en del livsmedelsbutikers anslagstavlor, vid Norsholm träffen varje torsdag i över en månad innan turen, vid Kvicksunds bron under Mälaren runt osv. En stor satsning alltså. Ett par konkreta resultat av detta fick jag innan turen. Ett gäng från Värmland hörde av sig att de läst i Vulcan Riders hemsida om turen och två svågrar från Kvicksund o Eskilstuna ville med.
Tre rekognoscerings turer hade jag gjort runt Sommen innan den 14:e. Kontakter med Ydre kommun, kontakter med smeden Bertil Elmqvist och Torpöns kafé osv osv. Tur att jag hade Anders Ekdahl som back up med allt det material och det kunnande han bistod med och att han ville åka som andre man i kortegen.
16 punkter hade jag antecknat i min lilla MC körjournal att ta upp vid samlingen kl. 09.30 vid Folkets Parks parkering. Vädret var halv bra men väder utsikterna bådade uppehållsväder. Ulf Berglund var min inräknare. Roffe Larsson och Per-Olof Pettersson samlade in pengar 20 :- till färjan och 10 :- till smeden. Claes Bikestop Gustavsson och hans ystra pojkar tog kön. Nu gällde det!!
Det tog aldrig slut - det kom bara fler och fler och till sist var det 205 st motorcyklar överallt på parkeringen. En otrolig känsla! Jag hade gissat på max 100. Torpöns kafé lät chockade när jag ringde - smeden förtröstansfull. ”Vilket gäng” som Anders E uttryckte det, när alla brummade igång och formerade sig!! Vilken mäktig syn vi var - alla nytvättade cromblänkande hästkrafter som i samlad trupp sakta gled ut ur stan. Åskådarna bredvid Malmslättsvägen log glatt åt synen och gjorde tummen upp.
Själv har jag vaga minnen av dessa första kilometrar. Jag var rätt uppskruvad över att leda ett så stort följe - vi var ju dubbelt upp så att säga - så jag körde fortare än jag tänkt mig och kortegen, visade det sig senare blev alltför uttänjd.
Jag körde för fort i ivern. Ett blinkljus stopp direkt efter parkeringen och det blev lögn för alla att hinna ifatt tätklungan - att hålla ihop kortegen. Det var bra att Anders E åkte bakom mig och bromsade farten ibland. Någonstans efter Västra Harg sprang några hästar i sin hage och verkade spattiga. Det visade sig att de råkade i sken av mullret, sprängde elstängslet och sprang upp bland husen och ner över vägen igen. Otäckt - och tjejen som ägde dom fick nog ett schå att lugna och samla in dom efteråt.
Ungefär på samma plats fiskade Claes G upp en tappad nummerskylt, som vid Torpön lämnades åter till sin rätta MC ägare. Det var inte första gången det hade hänt denne chopper ägare.
Vid Strålsnäs gjorde kortegen ett kortare stopp. Claes G var väl i full verksamhet i kön, så han svarade inte på mitt anrop på mobilen. Alla hann ifatt i alla fall. En del klev av sina hojar och besökte macktoan tvärt emot instruktionerna. Följden blev att de körde fel och missade avfarten mot Malexander vid Boxholm och kom till Torpöns kafé bakvägen. Det gick nog snabbare, för färjan till ön fick gå 7- 8 vändor med c:a 25 hojar per tur. Det tog väl runt en timme. Färjemadammen såg lite förskräckt ut när jag överräckte en plastpåse full med pengar. Inte hann hon räkna dem heller – då. Alla var hungriga och ville över. Strax innan färjeläget körde vi in vid Blåviks kyrka – en lite gullig asfalterad sommarstugeväg. Den är lätt att missa, så Anders E stannade vid korsningen och visade vägen för resten av gänget. Karl-Erik vid Torpöns kafé hade bunkrat upp och var beredd. Allt flöt utmärkt och eftersom det bara kom 25 hojar i taget över till ön, så blev inte kön alltför lång.
Efter en dryg timme blev det oro i lägret och jag smittades. Alla var inte färdiga men att hejda en stor flock är inte lätt, när den väl satt sig i rörelse. Ledaren skulle hållit sig i stillhet istället. Men 90 % drog i väg – c:a 10 blev kvar mitt i maten men en av dem hittade vägen och hann upp oss vid Österbymo och Österfors smedja. Där hade smed Bertil tänt upp i ässjan. Där fanns gott om plats för alla hojar utanför och vi samsades om utrymmet inne i smedjan. Han är som en liten tomte smed Bertil med riktiga smedshänder – svarta, svarta och valkiga. Han förevisade sina konster genom att tillverka några krokar, som vi sedan kunde köpa med oss hem. Lite fick han väl sålt. Smedjan var i drift så sent som på 60-talet, men yrket är nästan utdöende numera. Smedjan ser ut som den alltid har gjort. Massor av specialverktyg hänger överallt. Bertil anordnar gärna kurser, om man är minst 12 st. Det började sedan dra i gruppen igen och några, uppfattade jag for iväg i förväg.
Väl ute på vägen igen mot Kisa, så åkte vi ifatt gruppen. Jag hamnade i bryderi direkt. Jag valde att åka om gruppen strax innan vi skulle svänga vänster mot Norra Vi och Kungabordet. Men dom skulle inte dit och alla andra i kortegen svängde in strax efter mig. Innan Kungabordet körde vi på den enda grusvägen under turen några kilometer. Sommen öppnade sig i all sin härlighet där nedanför utsiktsplatsen på Vassviksberget!
Sommen som sjö ligger mig varmt om hjärtat – hon är härlig att skjunka ner i om sommaren och hon är fantastisk att beträda med långfärdsskridskor på – om vintern.
Kungabordet har fått sitt namn efter att Gustav VI Adolf åt lunch där under sin eriksgata via Österbymo för inte allt för länge sedan. Här fikade vi, det vi hade med oss. Många foton blev till här som ser lika ut med massor av hojar på stubbåkern med Sommen nedanför. Du kan klicka dig fram till bilderna via vår hemsida www.cruisarklubben.tk .
Molnen började se alltmer hotande ut; de droppade av sig lite och halvvägs till Kisa började det att strila – dock ej alltför kraftigt. Vi tänkte alla på våra vänner långtbortifrån och deras hemfärd. Väl i Kisakorset blev det rörigt igen. Halva gänget försvann åt alla håll, men efter regnet kommer solen och den började snart att skina igen. Cay B stod vid ett vägskäl och fotade kortegen. Det blev fina kort. Vägen längs Åsunden och den lilla smala vägen mot Hägerstads kyrka slingrar sig fint i naturen mellan gårdarna. Bakom mig slingrade sig kortegeormens lyktor i backspegeln och jag kastade ett öga snett bakåt i en kurva och såh hela härligheten. Här kan en fotograf stå nästa år och fånga ormen.
Väg 34 besöktes bara mellan Heda ridstall och Brokind. Stora raka vägar är rätt meningslösa för en kryssare. Vi tog svängarna genom Bjärka Säby istället. Strax innan Linköping kom regnet igen och alla var lite blöta vid hemkomsten.!!
Själv kände jag mig alldeles nöjd, när jag kom hem. Var trött en vecka efteråt faktiskt. Många e-post brev har jag fått av medlemmar som uppskattade turen. Svågrarna från Eskilstuna hållet hade samma inställning. De var klart nedkylda vid hemkomsten men vid gott mod och med en wiskeypinne innanför skinnet, tinade de snabbt upp igen och är redan redo för nästa års Sommen runt tur med Cruisarklubben! Det är så vi är lite till mans i klubben - vi glömmer lätt om regnlikt skätt – och klär oss rätt på bästa sätt - kör med vett - storlek fett - oombett - skinnklädds hett – klubb intrett med resepamflett - på fika mätt - med kurvtagssvett - inklusive spättanätt - upplevelseskett på bästa mc-däcks bett!!
Vi syns och hörs på vägarna
ClasA
Bland bilderna från 2002 kan du hitta många bilder från Sommen Runt.
